En mening jag hört framsuckad av min nu gamle far. Under hela min uppväxt har den högt uttalats och återkommit som ett litet mantra. Konstigt men meningen har liksom inplanterats även i mig och jag märker att den då och då poppar upp i olika livsskeenden. Ännu mer kanske den präglar min inställning till livet dvs. att man aldrig är klar, man når aldrig målet utan det finns alltid något att fundera över att söka vidare kring… För mig ligger en nyfikenhet som baston, medan den lika gärna kan osa av besvikelse eller ambivalens. Vi anar då att andemeningen får det enkla uttalandet att ljuda olika med eller för olika personer. Pröva får du se! Vilken klanton slår an i dig?
Vad jag ska bli när jag blir STOR, det återstår en spännande upptäcktsresa att utröna som jag hoppas får ta många många år!
