Vissa av oss utsätter oss frivilligt för obehag. En utmaning vi antar och tänker oss att vi ska ro den iland. Ibland lägger vi ribban för högt och blir besvikna. Kanske att vi ser det som ett misslyckande (för vem kan man undra). Andra gånger överträffar vi våra förväntningar Och stoltheten ger sig så där genomgripande tillkänna. Vi tävlar med oss själva och/eller med och mot någon. Bara en sak jag tycker vi alla ska lägga till och det är när vi inte klarar det vi har satt upp som mål, där och då försök vara respektfull mot dig själv och ”gör lemonad av citronerna”.
Allt detta efter att jag följt sonen till starten av Stockholm Marathon och kände av hans vibrerande nervositet, hans oro för att inte klara av det han försatt sig i. Ett mantra jag fått med mig och som jag gärna använder är ”du duger precis som du är OCH du kan utvecklas lite till”. Den balansgungan är bra att använda på sig själv.
