För den som är lika intresserad som jag följer här ett sammandrag av de specifika strategier man kan använda sig av utifrån ett dialektiskt förhållningssätt.
Att gå in i en paradox kan få en att tänka till, vilket vi kan ha oerhörd nytta utav när vi hamnar i att vara fastlåsta i ett rigit läge. En paradox innehåller en överraskning, lite humor, något oväntat. Båda sidor av en sak kan vara sanna. Livet kan vara paradoxalt på många sätt, du kan vara ledsen och glad på samma gång, du kan vilja leva och vilja dö på samma gång. Du är fri att välja samtidigt blir det konsekvenser av vad du väljer. Du är perfekt precis som du är, varken bra eller dålig, och helt förståelig ändå måste du troligtvis jobba på att ändra eller lära dig nya saker. Intressant eller hur! Samtidigt lyfter man upplevelsen som något viktigare än att prata om, eller läsa sig till något. Att läsa om hur socker smakar är inte samma sak som att smaka. Väldigt mycket i vårt samhälle är prat om, teoretisk kunskap och det svåra att få till är oftast beteendet och i det ligger upplevelsen.
Att använda metaforer är ett sätt att se större sammanhang och mönster och få personen att fundera kring den position hon tagit. Eventuellt kan de vidga perspektivet. Oftast känns det inte så hotfullt med en metafor utan den kan på ett ohotande sätt öppna upp för nya alternativ. Ett exempel är: om du försöker bli/vara vad du tror andra vill/tycker att du ska vara så är det likt en tulpan som försöker bli en ros bara för att den råkat växa upp i en rosenträdgård. Ett annat exempel: att leva livet med en slags villighet, en slags öppenhet inför det som är kan beskrivas så som att du slå på tennisbollar som kommer från en maskin som skjuter ut bollar, du kan inte stoppa bollarna eller få dem att komma långsammare, det är bara att slå så bra du kan och fokusera på nästa boll.
Jag stannar där idag och fortsätter en annan dag. Hej så länge! Karin
