När vi ”vandrar” bort från något eller någon, vi lämnar eller blir lämnade. Det här skeendet väcker oftast sorg. Vi blir ledsna, det känns i kroppen och det surrar i knoppen. Den känslan väcks väldigt lätt när vi lämnar eller avslutar och det är naturligt. Andra kan hamna i panik och bli så rädda att de förtvivlat sprattlar på olika sätt. Fara ut i ilska och attackera med hela arskenalen.
Att kunna förstå och ha, sin egen reaktion samt att kunna ”hålla om sig själv” i dessa stunder när uppbrottet är för handen, är en viktig färdighet. Fast det inte upplevs i stunden men efter ett tag lägger sig reaktionen och vi går vidare.
