Sitter här i en stuga med en sprakande brasa mitt i sommaren och mjuk behaglig jazz i bakgrunden. Ska på målarkurs i morgon och är på plats i denna natursköna miljö där det hela går av stapeln. Det är kallt utanför, ja riktigt kallt och vilken kontrast från igår då värmen i Stockholm var bastulik. Fick bara en tanke kring hur jag lätt hamnar i att naivt tro att så här kommer det fortsätta vara när jag är i något. Jag är då inte en person som går ut och kollar vädret som så många andra, nu med alla möjligheter vi har. Min packning av kläder är inte i enlighet med vädret utanför pga detta. Har lärt mig att man tager vad man haver, det får bli lager på lager. Associerar iväg: gör vi inte liknande med känlsor, att vi utgår från att så här kommer det ALLTID att vara och kännas. Hoppar jag bara en lite bit ifrån vet jag att känslor kommer och går precis som varmt och kallt. Glad, ledsen, arg, besviken, nyfiken, intresserad, rädd ja känslor de kommer och de går om vi inte eldar på dem med för mycket tankevätska.
