
Vandrar denna dag, på platsen där jag är för närvarande, och dessa små gåvor ligger längs gatorna. Här tror de att det beskyddar dem, och vänder sig med detta till en högre makt.
Jag började fundera kring tro och tänker att det är en slags tillit till någon, något. Man litar, i alla fall stundvis på, att jag kan tro på dig, på det som sägs, på det som predikas.
Det är ett viktigt läge att kunna vila i då det oftast medför en slags trygghet. Samtidigt möter vi gång på gång personer som inte är ärliga, sanningar som inte är sanningar längre, tvivel på det som har predikats. Otryggheten smyger sig in.
Tilliten, tron på att jag, ja du duger, just nu, precis som du ÄR! Låt det sjuka in!