SfKBT dvs. svenska föreningen för Kognitiv Beteendeterapi, en systerförening till BTF (Beteendeterapeutiska föreningen, där jag är medlem och tidigare varit ordförande i 2 år) har haft årsmöte och jag var inbjuden som talare. Fokus under årsmötet var känslor i KBT. Vilket är och var intressant att själv djupdyka i den kunskap och erfarenhet jag har av detta tema, samt att höra andra göra samma sak fast utifrån deras horisont. Vi är en fascinerande art, vi människor. Vi har denna fantastiska förmåga att kunna reflektera kring vårt eget fungerande jämte att vi i många situationer är oerhört känslostyrda eller trosstyrda utan att vi vet om det. Det går så att säga på automatik och upplevs som självklart i många situationer från mitt perspektiv och blir då lite av en kullerbytta när man hör en annan person förklara och se det på ett lite annat sätt. Det kommer troligtvis alltid att vara så även om vi alla strävar mot ett vetenskapligt sätt att se på det vi gör.
Det jag slogs utav är att vi ändå har lite olika infallsvinklar både utifrån teorier vi vilar vår analys och vår förståelse på, samt vilka klientgrupper vi främst vänder oss till och arbetar med. Jag tog upp och pratade om begreppet ”känslofobi” utifrån att jag under lång tid arbetat med Dialektisk Beteendeterapi och då med personer som har svårt att hantera och reglera sina känslor vilket leder till kriser i relationer, i livet. Min kliniska kunskap och erfarenheter tillsammans med inlärningsteori ger mig ett redskap att både analysera och tillsammans med personen försöka förstå vad som händer i extremt snabba förlopp. Att vi som detektiver försöker bli observanta på förlopp där det finns en trigger, en stark känsloreaktion, tankar/övertygelser samt reaktioner i form av beteenden och som är förstärkta på något sätt. Min metafor är då att jämföra en spindelfobisk reaktion med att föra in tanken på att man är fobiskt rädd för att uppleva, erfara vissa känslor tex. att bli ledsen. Man är fobiskt rädd för att bli ledsen, den känslan är förknippad med ”farlig”, ”vågar inte släppa på”, ”kommer aldrig ta slut”, osv. vilket gör att man har mängder av subtila undvikande och kontrollbeteenden för att hålla den känslan borta. Här börjar arbetet med att gradvis närma sig och hantera de saker som triggar känslan av att bli ledsen. Det trixiga är att ibland är känslan av ledsen en signal du ska ha. Den talar om för dig att du ska stanna upp och ta det lite lugnt, reflektera, ta hand om dig, trösta dig själv eller få tröst. Iband triggas känslan av saker du har i din inlärningshistoria vilket medför att du behöver förstå varför den drar igång i just den situationen och utmaningen är att göra annorlunda, tvärtom mot vad du tidigare gjort om du vill bredda din beteenderepertoar. T ex. många kan ha svårt i nära, intima relationer och har svårt med flera beteenden som främjar en god nära relation.
Som ni anar är jag inne på något som jag tycker är både oerhört viktigt, intressant och svårt. Att tillsammans med en annan person, som ger en tillstånd att få göra denna reflektions- och beteenderesa, där känslor och tankar arbetas med, är en förmån. Den här trevliga tillställningen jag blev bjuden till aktualiserade det här hos mig. Så tack sfKBT!