Jag sitter i Köpenhamn, alldeles ensam och tittar ut mot folklivet som pulserar utanför restaurangfönstret. En två dagars workshop stundar. Jag ska lära mig mer om känslohantering samt hur lära ut det på ett effektivt sätt, i grupp. Ni får höra mer senare.
Men sitter här och grunnar över en påtaglig skillnad mellan Stockholm och Köpenhamn (det finns säker många) men min reflektion just i kväll, är cykelhjälmar. I Stockholm är frekvensen rätt hög det vet jag, och här har nästan ingen denna huvudbonad på sig. Intressant, tycker jag, att bara kort fundera på skillnaden mellan oss som folk, som varandras miljö, och vad som påverkar att vi gör det vi gör. Jag har inga smarta svar, men en parallell fundering som oundvikligt kommer (då jag läser in mig extra på orosproblematik just nu) är om vi är mer oroliga i Sverige jämfört med Danmark?
Det är bra att ha cykelhjälm OCH det kan vara bra att inte vara för orolig för faror!
Cyklisterna susar förbi restaurangfönstret och i princip alla är utan hjälm. Så är det just nu i Köpenhamn!
