Renovera (en titel men som inte blev vad det var tänkt)

Hade precis skrivit klart ett litet inlägg kring ett illa åtgånget tak som jag stod och drog ner färgflager från igår. Kämpade på där timme efter timme. Fick under arbetspasset massa funderingar jag la märke till. Fick ner dem på pränt och kände mig nöjd, ja tillfreds med både reflektionerna och hur jag formulerat det. Mitt i skrivandet krånglar min internetuppkopplingen och där, swosch,  rök hela texten all världens väg, ut i tomma intet. Sitter här nu arg/besviken och ska försöka minnas vad jag skrev.  Ordflödet blir plötsligt alldelse platt, inte alls med den lätthet orden dansade fram när  jag formulerade den texten som nu är , död, ja pust väck. I och för sig kan jag undra nu när jag lugnat ner mig en smula om det var så välgenomtänkt och välformulerat. Vi vet inte, varken du eller jag. Vi får leva i ovisshet. Attans! Men så är livet.

Karin Ovefelt

Leg. Psykolog | Leg. Psykoterapeut | Handledarutbildad i KBT

Allt har ett slut

Idag lämnar jag. Vi lever bara i nuet, på ett sätt, men vi kan uppmärksamhets-mässigt vara någon annanstans. I minnen, i oro för vad som

Läs mer »

Rötter

Något som håller oss grundade, något som håller oss på plats när det stormar. Här på bilden är de synliga, men oftast är de väl

Läs mer »