Jag kommer vandrande ner för backen, och det här är det jag möter. En vacker vy. Ett lugn infinner sig, en man i harmoni med naturen, grönskan, växandet, vatten, sol.
Men kliver vi lite bakom vyn är det annat att förhålla oss till. Jag kommer från hård och specialiserad träning, och värdefulla kurser, mat serverad, och har då förmånen att kunna resa hit och njuta, ja och ta plats i hans miljö. Mannen på bilden står där dag efter dag, med fötterna i vatten medan han för hand hackar i den blöta jorden för att sköta om risfälten. Det är en enorm fuktig värme, solen står högt. Han och jag, vi lever olika liv. Tanken kommer smygande inom mig, – är inte livet väldigt orättvist!
Svårt det här?
Stundvis är jag varse, med en en sorgton ljudande i mig, att livet är oerhört orättvist. I nästa stund är inställning att jag har rätt att ta plats med mitt liv, mina förmåner, njuta.
Ett stort dilemma, vi får brottas vidare med!
