Glad i magen, varma tankar, vilja den andre väl lika mycket som ont i magen, visa och genomlysta tankar, behöva den andre och även släppa den andre fri, ja allt detta och säkert mycket mer ryms inom den lek vi leker och dansar när vi är kära och som då blir vår/er kärlek.
När och var och hur smyger sig oros-kontroll-trollet in i dansen? Eller ilskeryttaren, den som krigar för att få styra dansen. Vad har vi mer för leksabotörer, förvandlade danspartners som kan sprätta loss inom oss, jo väna, vajandevanja, den som bara hänger med och har svårt att ta sina egna steg. Och käcka, kavata Konrad där ytan, är perfekt men ledsenheten ligger och lurar.
Vi kommer inte undan att träna våra danssteg, lära oss nya, lära oss leka kärt med oss själva om vi vill bli bra på kärlek! Hur ska du hantera dig själv när du blir rädd, osäker, orolig, när du blir arg, när du blir skamfylld och inte vågar visa dig sårbar, och ledsen? Här har vi alla en utmaning!
