Tågresa ner genom Svedala mot målet Köpenhamn. Ensam men ändå inte. Är så glad i mina rejäla hörlurar. Där kan jag sitta innesluten i ett musikrum bland alla mina medresenärer och inte störa. Sinéad O´Connor och Diana Krall samt Nina Simone har varit mina musikaliska vänner under resan. En helg att strosa runt i stan innan en konferens med Marsha Linehan tar vid i två dagar. En fröjd och en förmån att få göra det som mest av allt stillar och stimulerar min nyfikenhet. Komma till nya platser (även om inte Köpenhamn är nytt, är jag ensam här just nu och bara tar in) träffa vänner och kollegor (de kommer indroppandes under helgen) gå på konstmuseeum, titta på folk, sitta och fundera, och sedan lyssna och ta in Marshas kunskap. En toppnotering i min lista! Och konstigt nog kan en dov ton av melankoli kan slå till i dessa lägen vilket även det är något att ta fasta på. Så här sitter jag nu i en hotellfoajé på ett snofsigt hotell i Köpenhamn och böljar mellan att ha en härlig sprittande känsla av nyfikenhet, förväntan och en dust av melankoli som drar förbi i korta stråk. Livet så som det är för oss alla dvs. både ock!
