Fyra dagar med professor Edna Foa, har inspirerat mig på ett sätt som sällan händer nu för tiden. Den fascinerande damen blir 75 år i år. Hon har en närvaro och skärpa som är få förunnat. Att få nöjet och förmånen att lyssna och delta när en person som sitter inne med sådan kunskap, vishet och pondus kring den så utsatta diagnosen PTSD (post traumatic stress disorder) är oerhört värdefullt. Hon förmedlar och tydliggör hopp om hjälp genom den behandling, PE (prolonged exposior) hon arbetat fram, forskat kring, och fått starkt stöd för. Som ni märker är jag uppfylld av dessa dagar, och nu för tiden är det sällan det händer.
När en person blir utsatt för något den själv inte rår för och som är av den kalibern att det medför ett trauma, väcker det en dimension inom mig och som med kraft sätter igång både tankar och vilja att göra/hjälpa. Alla dessa barn som blir utsatta för övergrepp, alla dessa personer som hamnat i klorna på våldsutövande maktpersoner, väcker mig å det starkaste. Vi bara måste få till effektiv hjälp/behandling (vilket Ednas arbete mynnat ut i). Att kunna lägga minnena i ett bearbetat inre fack istället för att plågas av dessa symton, och minnen som ständigt måste jagas undan, hållas under kontroll (vilket inte går). Det vi så hoppfullt kan göra är att ge den evidensbaserade KBT behandlingen som Edna Foa med forskningsteam arbetat fram och som jag nu fått påfyllning av dessa värdefulla dagar (har arbetat med behandlingen tidigare, men är ”pånyttfödd”).
” Du var där då OCH du är här nu” och framtiden ser hoppfull ut.
