Absolut ingen bloggare

Rubriken på den här funktionen borde heta reflektioner istället för blogg. Jag börjar inse att jag aldrig skulle kunna bli en bloggare och jag läser inga heller, då jag inte hinner varken det ena eller det andra. Däremot kan jag stå för att jag då och då vill reflektera över något som jag av någon anledning ser som intressant.

Var idag iväg på en lite längre tur,  där jag medvetet lämnade mobilen hemma. Då och då blir jag varse att den inte är med under mitt stegande genom stan. Jag får då och då ett litet alarmpåslag och vill checka mobilen, inser då att jag ju inte har den med. Får där då, ett tankeflöde kring hur vi vant oss vid att alltid vara tillgängliga och nåbara samt ha koll på vad andra gör. Blir det lite av ”overload” för vårt sköra system kan jag undra. Uppmärksamheten får sällan vila. Funderade även kring hur det var när vi inte hade mobiltelefon, hur vi då traskade runt i godan ro och litade på att om någon skulle nås så tog man det när man kom hem. Svarade personen inte fick man även då lugnt vänta. Finns det en risk att vi präglar en otålighetsnatur, en oroande och kontrollpersonlighet med all de stimuli vi nu har tillgång till och som vi gärna vill hänga med i?

Karin Ovefelt

Leg. Psykolog | Leg. Psykoterapeut | Handledarutbildad i KBT

Allt har ett slut

Idag lämnar jag. Vi lever bara i nuet, på ett sätt, men vi kan uppmärksamhets-mässigt vara någon annanstans. I minnen, i oro för vad som

Läs mer »

Rötter

Något som håller oss grundade, något som håller oss på plats när det stormar. Här på bilden är de synliga, men oftast är de väl

Läs mer »