Sitter och sippar på ett friskt doftande, smakrikt kittlande och lagom värmande te. Från min nyinköpta finkopp. Koppen var som gjord för mig både för mitt öga och för min gom. Att stilla mig med en kopp te har ofta en så förunderlig förmåga att få mig lugn och inspirerad. Speciellt om jag bryr mig lite extra om fixet runt i kring själva intagandet. Mitt kaffedrickande ser inte alls ut på det sättet.
Och nu undrar ni, hur viktigt är det här på en skala????
kanske inte alls, eller finns det ett korn att ta fasta på?
Att få till en stund av lugn, stillhet med sig själv är svårare än vad det låter och ofta något som de flesta långsiktigt mår bra av. Det tänker jag är kornet.