Tänk hur stark en övertygelse kan vara. Jag vet, jag tror, jag är helt övertygad om, det bara är så… och så vidare. I en diskussion kan övertygelsen eldas på med argument som blir sanningar fast man inte har en aning om det rent faktiskt håller måttet (man har hört någon med övertygelse säga det och där har det snappats upp och lagt sig till en trossats inom en). I själva verket är det realtivt få situationer, beteenden, saker som rent faktiskt är helt rätt eller fel. Tänk efter! Ja även fakta är färskvara, och fakta kan tolkas.
Vi kan tycka olika och ha rätt att tycka olika. Att visa respekt för sin egen synpunkt och visar respekt för att den andre tycker annorlunda är i min värld ett oerhört sympatiskt drag. Det är när vi vill vinna, få kontroll, visa makt, kanske till och med få makt i stunden som vi försöker antingen med ord eller med fysiska medel visa att jag har rätt och du har fel. Samtidigt är det något vi lär oss tidigt och matas med ständigt att just något är rätt eller fel. Jag vann!!! Du förlorade!!!
Sen har vi då vissa saker där det nog snudd på råder konsensus kring vad som är rätt eller fel. Eller vad tror/tycker du?
Antingen eller… handlar om att välja. Äpple eller päron. Jag vill ha äpplet. Eller AIK eller Djurgården? Jag hejar på…
Både ock…handlar om att försöka se båda perspektiven och eventuellt modifiera ditt perspektiv, kanske hitta en syntes, eller respektera att man väljer olika. Äpplen smakar gott, päron är goda de med, ska vi dela, eller göra fruktsallad? Det är okej att du tar äpplet och jag tar päronet. Jag hejar på X och du hejar på Y, oj oj oj, tänk vad som skulle hända om vi började praktisera både ock, i sportvärlden, i finansvärlden, i politiken, i familjen. Spännande tanke, eller hur!
