Jag träffade en ny liten männsika igår. Han har levt runt 3 månader. Den lilles blick, hans ansiktes alla rörelser som i mellanåt drogs upp i ett leende, hans smackande och låtande väckte och fångade hela mig. Jag tänkte efteråt att detta måste vara att delta dvs. ögonblick av total närvaro. När man upplever med hela systemet, känslor, rent fysiskt i kroppen, inte så mycket tankar, ansiktsmuskler och mitt låtande, och samtidigt alla sinnena påslagna i full styrka utåt för att kalibrerar in att möta och att mötas.
