En känsloton som dallrar i kroppen likt klangen av en kyrkklocka, den där vibbrerande efterklangen efter att pendeln slagit mot klockväggen. Saker händer där ute i livet som slår till i vår klockvägg och sätter igång en vibbrerande ledsenhetsklang. Den känns rent fysiskt i hela kroppen om vi är stilla och uppmärksamma. Ansiktets alla muskler blir slappa och drar sig neråt, kroppen vill gärna sjunka ihop lite och i bröst/mage drar det ihop sig. Ja, det är något vackert och vänligt om jag/vi lyckas vara stilla med vår ledsenhet, ja kanske sorg. Den är inte farlig och den är inte fel. Pendeln har slagit och efterklangen är där. Låt den vara där en stund och våga se vad pendelslaget handlade om denna gång. Våga vara närvarande i efterklangen en stund. Det här är en del av livet.
