Ja, så heter intyg på danska. Nu har jag ett diploma som säger att jag deltagit två dagar i Köpenhamn och lyssnat och lärt av professor Marsha Linehan. Så här lite med distans är behållningen två delad. Den ena delen är upplevelsen hos mig, att hon kan det hon pratar om, det är inte bara ord utan det finns täckning där bakom, både teoretiskt och erfarenhetsmässigt, vilket gör att det dimper ner i mig med trovärdighet. Då öppnas alla mina nyfikenkanaler och jag tar in med hull och hår, för att först lite senare dra in den mer kritiska ådran jag ändå vill odla lite lagom mycket. Så klart att hon är en aning partisk. Är det inte fallet med alla stora, mäktiga, kunniga, ”troende”, vetenskaps personer? Hur vi än vrider och vänder på fakta, sanningar, antaganden är det alltid en viss del som är styrd av att personen investerat väldigt mycket i något som den sedan försvarar. Ja för all del, är det inte så för oss alla. Summan av kardemumman av denna del är att Marsha genom sitt engagemang och sin kunnighet gjorde att jag lyssnade nogsamt och i efterhand kunde föra in viss kritisk granskning.
Den andra delen var värdet av det hon lyfte innehållsmässigt, där hon och forskningen är inne på att färdighetsdelen i Dialektisk beteendeterapi är en trolig potent och verksam variabel i det terapeutiska arbetet med personer med en omfattande problematik. Personligen tror jag att de är inne på helt rätt spår. I det kliniska arbetet kan jag inte nog trycka på hur effektivt det varit och är att både kunna färdigheterna samt lära ut färdigheterna till personer i alla möjliga mänskliga svårigheter.
Ni anar att jag är nöjd med mitt diploma!
