I stunden, är det omöjligt att få fatt i att det kommer att vända. När det värker av känslokaos i magen, när sorgen sköljer över, och tankarna flaxar åt alla håll och kanter, då går det inte att få fatt i att det kommer att vända. Ett är dock sant det kommer att vända. Så är förloppet. En viktig del i förloppet är att både respektera den stark ledsenheten man känner den får vara där, den går att förstå och håll om dig själv. Samtidigt gäller det att inte följa impulsen som är att kura ihop och inte göra något, eller att fly bort från den på något sätt. Utmaningen är att trots att kroppen skriker att den inte orkar göra något, och du vill inget, så ska man ”bråka” med den och göra lite ändå. Där i den processen sker något efter en tid, då vänder det.
