Här är ännu en stubbe som kom i min väg. Den här gången gick min associationkedja och tankesnurr till livets ständiga framfart. Jag fyllde nyligen år och går därmed vidare in på en ny årsring. Stubben och reflekterandet fick mig att stanna upp. Livet är fascinerande! Det är så många paradoxer vi har att hantera. Att leva fullt ut här och nu, samtidigt som vi någonstans inom oss vet att livet är ändligt. Med det för handen ska vi försöka få fatt i, ja vaska fram vad är viktigt att värna om. Det kan vara något vackert över åldrandet. Framför allt om man med stolthet kan bära de slitage som oundvikligen sätter sina spår på oss och i oss. I en miljö där de mänskliga årsringarna ses som fula, som något negativt tror jag att väldigt mycket vishet och värdighet går förlorat. Värna årsringarna!
