Visst är det en härlig känsla när något inträffar som man inte hade kunnat planera och därför inte förväntar sig. Man blir härligt förvånad. Den här bilden är tagen i och vid en fontän, riktat in mot vattnet som strilar ner för en kant. Där och då bildade vattnet ett halvt ansikte. Kan du se det? Lite spöklikt men ändå ansiktslikt. Jag tycker om bilden. Den är för mig en symbol för den där dimensionen i livet som är utanför teknik, kunskap, logik, strategi och planering utan istället står bilden för en impulsivitet, en öppenhet inför det som bara är just i ögonblicket, spontaniteten, kreativiteten som spritter till ibland utan att jag kan påverka, man kan bara vara där för att delta i det som sker. Kanske lite långsökt tolkning av en bild och ändå är det just så för mig.
