En kvinna sa vid ett tillfälle efter vi gjort en övning i medveten närvaro, att det kändes som om hon hade ordsallad i huvudet. Där satt vi och skulle vara stilla med oss själva, utan att döma skulle vi lägga märke till var vår uppmärksamhet var och hur vi upplevde det vi upplevde. Vilken bra beskrivning på ett tillstånd som jag verkligen kan vara i, tänkte jag då och som jag återkommer till med jämna mellanrum. Både när jag är stressad och orolig kan ordsalladen göra sig påmind men lika gärna när jag är glad och känner mig sprittande kreativ. Vad jag lärt mig är att lägga märke till ordsalladen, lite betrakta den och andas lite extra djupa andetag och ”dimpa ner” en aning, för att inte spinna loss i en alltför rörig och krävande ordsmörja.