Kroppen signalerar att det gör ont, att den är trött, att du känner obehag, att du är ledsen, rädd, orolig, har ångest. Vi reagerar automatiskt med tankar: – orkar inte…, – klarar inte av…, – farligt jag förstör…, – något är fel…, – ingen idé…, – det är hopplöst…, jag är misslyckad…ELLER – jag ska bara nå…, jag måste klara av för att…, Beroende av hur vi förhåller oss till de kroppsliga signalerna och de tankar som kommer som ett brev på posten påverkas vi allt som oftast i vad vi gör. Om vi ger upp eller om vi kämpar på.
För att motivera oss i vissa lägen där det är vist att gå emot vad kroppen signalerar behöver vi förstå vad som händer och varför vi ska träna upp vår uthållighet, vår förmåga att i vissa stunder kämpa. Hur ska vi i dessa lägen acceptera att kroppen signalerar och sedan inte ”köpa” tankeinnhållet och få fram vad vi vinner på att härda ut, kämpa på, få fatt i vår uthållighet. Där i ligger en värdefull förmåga till självkänsla och självrespekt samt även självförtroende.
Lika viktigt är det att lyssna på kroppens signaler och ta dem på allvar och i vissa lägen INTE kämpa på utan ta det lugnt. I vissa stunder, i vissa lägen är det vist att inte kämpa på. Det är lika respektfullt emot dig själv att lyssna på kroppens signaler och se att de ibland signalerar att du är trött och ska vila, att du är ledsen och det är förståeligt om du stannar upp och ser vad du är ledsen över. Du har ont och om du pressar dig blir det värre. Du blir rädd, orolig och du behöver ta reda på riktigt ordentligt hur det ligger till.
Festligt och intressant är att det återigen blir en ökad självreflektion som är nyckeln till balansakten vi ska bemästra och att det eventuellt hänger ihop med att vi lever i en tid där vi har så oerhört många möjligheter, val, ibland brist på regler att den här förmågan blir än mer viktig?
