Har idag träffat kollegor från Norge, Danmark och Sverige utifrån Dialektisk Beteendeterapi och hur vi ska värna om kvaliteén på den värdefulla terapiformen. Att befinna sig i ett sammanhang där alla har en gemensam nämnare, genererar en värdefull samhörighetskänsla, samtidigt som det även under diskussioner tydliggör svårigheter. Det ger mig en injektion av motivation att lära mer. Svårigheterna består av att det i sig inte är enkelt att veta hur man effektivt, just värnar kvaliteé på hur en terapi lärs ut, och sedan utförs. Här har vi flera steg kvar innan vi vet vad och hur vi ska göra och sedan göra hyfsat lika. Vi har satt igång ett arbete och om vi förvaltar det väl, kan det bli något riktigt bra. DBT är en behandling, en terapiform som är viktig för en oerhört utsatt patientgrupp och som är en utmaning att lära sig och bli skicklig på. Det gör att vår träff idag sprider en härlig upplevelse av tillförsikt inom mig, och att jag är tacksam för alla dessa intresserade och driftiga kollegor.
